Att ge mig mitt perspektiv - Rasbiologernas spår i det samiska folkhemmet

2016-09-28

Detta är ett konstnärligt forskningsprojekt lett av mig, Katarina Pirak Sikku, som är konstnär och same. Mitt fokus är på rasbiologin och dess verkningar i det samiska samhället och mitt mål är mental självständighet. Jag ska samverka med May-Britt Öhman, forskare i teknik- och vetenskapshistoria/genusvetenskap/urfolksforskning och själv same, Gunilla Larsson, forskare i arkeologi/etnologi och same, samt Frances Wyld, forskare i kommunikation och martukvinna, Australien.

Jag kommer även söka inspiration hos urfolkskonstnärer i Australien och i andra länder genom de nätverk som vi tillsammans har med urfolksforskare och konstnärer. Jag vill att de konstnärliga perspektiven och akademiska forskningsperspektiven ska stärka varandra och ge oss själva och andra nya insikter och möjligheter.

Institutet för rasbiologi (1922-1958) är väldokumenterad. Rasbiologi har varit på tapeten med jämna mellanrum. Det syntes på ledarsidorna under 1990-talets slut och början på 2000-talet. En parentes i svensk forskarhistoria enligt vissa. Inget att nämna enligt andra. Forum för levande historia fick ett uppdrag av regeringen att skriva en rapport. Den svenska rasbiologins idéhistoriska rötter: en inventering av forskningen skrevs av historikern Björn Furuhagen och levererades i mars 2007. Vi i Sverige har allt under kontroll, blev svaret. Kontentan var att det inte fanns ett behov för mer forskning kring rasbiologi i Sverige.

Jag undrade. För vem är det färdigforskat? För den akademiska världen? För den svenska staten? För utredaren? För samer och andra utsatta folk? De senaste åren har rasbiologin blivit aktuell igen och mitt långa konstnärliga arbete har varit en viktig del i detta. Nu hoppas jag att samiska perspektiv få företräde denna gång? De inifrånperspektiv – med syftet att återta sin egen röst, minne, känsla, forma sin egen berättelse och bidra till helande, har saknats tidigare. Kan mina upplevelser få leda vägen denna gång? Jag vill använda mig av konstens förmåga att lyfta problemen med ständigt prövande av konstens och kulturens gränser och dess förmåga att gestalta det som är svårt att förstå rationellt och det svårsägbara. Jag vill finna en konstnärlig ingång i min forskning inom området för att kunna gestalta den sorg som jag som same kan uppleva idag som en konsekvens av det inträffade. Och för att jag ska kunna bidra till en vidare kulturell förståelse. En viktig del i sammanhanget är att bli mentalt självständig. Med det menar jag att jag vill bli subjekt i historien, att forma min egen självbild, makten att definiera mig själv. Jag vill med det frigöra mig från ofrihetens begränsande mekanismer för att, ur mitt perspektiv, fritt kunna möta, belysa, berätta och analysera frågeställningarna i mitt forskningsprojekt.

Jag har en plan på platsspecifika verk på några av de platser jag vill besöka. Det är ett sätt att återerövra platsen. Det kommer att vara verk som enbart kommer att dokumenteras. De kommer att återgå till jord när jag har lämnat. Det har jag inga problem med. Det hävdas ofta att vi samer inte har lämnat spår efter oss så vi har svårt att hävda vår rätt till de områdena. Så att mina verk inte existerar efter den tid jag har visat dem är naturligt i min värld.

Den första delens mål är att:
- Göra en bok – med konstverk och text - som visar på effekterna av den rasbiologiska processen och de spår som efterlämnats i det samiska folkhemmet.

Den andra delens mål är:
- Genom detta forskningsprojekt återta makten att definiera mig själv och att därmed ge möjlighet till andra samer – urfolk – att ta del av detta återtagande.
- Producera platsspecifika verk.
- Publicera och presentera min forskning inför bredare nationell och internationell publik via utställningar, böcker, skrifter, webbaserad och interaktiva utställningar.
- Besöka andra urfolkskonstnärer för att se hur de hanterar deras koloniala historia.

Det tredje delens mål är:
- Öka kunskapen och medvetandet om den påverkan den utbredda och långvariga rasbiologiska verksamheten haft bland samerna i Sverige.
- Organisera konstnärliga, tvärvetenskapliga, gränsöverskridande och nyskapande workshops och seminarier om helandeprocesser bland urfolk.
- Bidra till etablerandet och stärka utvecklingen av forskningsområdet: Urfolksstudier – Indigenous studies.
- Utveckla ett samiskt och urfolksmetodologiskt sätt att skriva och berätta kring dessa frågor och därmed ge stöd till ett språkbruk som är förståeligt, som når utanför akademin, till de som berörts och berörs.

Nyheter