Intervju med en tidigare student: Martina Wiksten
"Genusvetenskap är för den som är intresserad av makt, strukturer, samhället och samtiden. Det är ett ämne för den som är intresserad av att diskutera, vända och vrida och utmana sig själv och andra i sättet att tänka på, eller förstå, omvärlden."
Martina Wiksten var intresserad av feminism och genusfrågor redan på högstadiet. När det blev dags för henne att söka till universitetet, 2009, bestämde hon sig därför för att börja läsa Genusvetenskap A vid Centrum för genusvetenskap.
”Jag fastnade direkt för ämnet, upplägget och gruppen”, berättar Martina. ”Det var en väldigt bra stämning i gruppen och jag fick äntligen träffa folk som hade gemensamma intressen eller beröringspunkter men som hade olika perspektiv och olika erfarenheter. Det var också en väldig bredd på de som gick kursen – äldre kvinnor som var i slutet på arbetslivet, nyblivna pappor och nyutexaminerade gymnasister. Så det var en kul blandning, men där alla samlades kring ett gemensamt intresse.”
Kursen visade sig vara en väldigt bra introduktion till universitetsstudier, vilket skapade en stor trygghet för Martina som nybliven student. Hon berättar att upplägget på A-kursen hjälpte henne att förstå och lära sig navigera universitetsvärlden.
”Att komma från ett studieovant hem, till en ny stad och vara väldigt ung var otroligt skrämmande. Och att då bli väldigt väl omhändertagen och handledd i vad universitetsstudier innebär generellt, och också mer specifikt vad genusstudier innebär, tyckte jag var väldigt skönt. Jag var aldrig tvungen att oroa mig för saker som, vad innebär en akademisk kvart? Eller hur skriver man ett PM? Hur funkar ett seminarium? Allt det blev jag handledd in i och det var otroligt skönt, det skapade en enorm trygghet”, säger Martina.
När A-kursen var avklarad hade Martina fått mersmak och sökte därför in på B-kursen, och senare även C-kursen. Däremellan läste hon även några kurser i antropologi och religion och hon märkte snabbt hur de maktteorier hon studerat i genusvetenskapen kom till användning även här.
”Det blev ju väldigt framträdande vilken nytta man hade av maktteorier generellt. Feministiska studier och genusvetenskap handlar ju inte bara om kön utan det handlar om makt. Och det är väldigt tydligt i mycket av det man läser inom andra samhällsvetenskapliga ämnen.”
Martinas intresse för genus, men även klass, kritiska ras- och vithetsstudier, media och populärkultur, har fått ta plats och utvecklats under hennes år på universitetet. Genom de kurser, texter och teorier som hon har tagit del av har hon utvecklat sin egna kritiska blick och skrivit om allt från hur föreställningar om kön konstrueras i svaren till de frågor som tas upp i tidningen KP:s frågespalt ”Kropp & knopp”, till konstruktioner av smärta i informationstexter om mensvärk riktade till unga tjejer, och hur TV-programmet Lyxfällan konstruerar klass.
"Tillåt dig själv att bli utmanad – och att utmana"
Martina läste även Masterprogrammet i humaniora, med inriktning genusvetenskap, 2014-2016, och skrev sin masteruppsats om hur begreppet ”white trash” använts i svensk tryckt press 1990-2015.
”I min masteruppsats undersökte jag kombinationen: vithet, klass, femininitet och synen på kroppar. Och jag kände verkligen att alla de kurser jag hade läst fram till, och också parallellt med mitt uppsatsarbete, var väldigt användbara. Jag kunde äntligen börja sålla i vad som var relevant – att komma till den processen i sitt kunnande och sitt skrivande är väldigt häftigt.”
Att plugga genusvetenskap är både kul och utmanande, enligt Martina. Hennes erfarenheter av genusvetenskap som universitetsämne är att det skapar intressanta diskussioner, debatter och kritiska frågeställningar, men också samhörighet och gemenskap.
”Att komma från en icke-akademisk bakgrund, inse under tidens gång att jag har dyslexi och ändå vara på en plats där jag inte känner mig utestängd är en väldigt bra upplevelse av en miljö som annars är väldigt mycket vassa armbågar. I ett genusvetenskapligt sammanhang finns en otrolig samhörighet. Även om man kan vara kritisk och inte alltid håller med varandra, så finns det ändå en enorm respekt för varandra.”