Sanja Nivesjö om kärlek över "rasgränser" i sydafrikansk litteratur 1900-1950

2024-03-28

Sanja Nivesjö är biträdande lektor och litteraturforskare vid Centrum för genusvetenskap. Hennes forskning handlar om sydafrikansk litteratur från början av 1900-talet till nutid, med ett särskilt fokus på hur sexualitet och genus kommer till uttryck inom den sydafrikanska litteraturen. 

Sanja Nivesjö

Vad handlar ditt projekt om?

I mitt nuvarande projekt tittar jag på hur kärlek över så kallade ”rasgränser” har porträtterats i sydafrikansk litteratur innan apartheid, alltså från runt 1900 till ungefär 1950. Apartheid infördes från 1948 när Nationalistpartiet (NP) vinner valet. Men jag har jag har valt två böcker som ”cut-off point”, varav en är publicerad 1950.

Varför ville du undersöka sydafrikansk litteratur innan apartheid?

–Under apartheid blev förhållanden mellan ”svarta” och ”vita” en av de dominanta troperna i litteraturen; ett ämne som folk skriver om hela tiden – kanske särskilt eftersom det då var förbjudet med sex och giftermål över ”rasgränser”*. Det hade det visserligen varit till viss del tidigare också, men med apartheid blev de här gränsdragningarna ännu skarpare. Det finns många böcker publicerade under apartheid som handlar om, till exempel, att en ”svart” man hamnar i fängelse för att han har haft ett förhållande med ”vit” kvinna. Det finns också mycket litteratur som handlar om våldtäkt och att folk blir anklagade för våldtäkt – det är ett stort tema under apartheid. Men det finns däremot inga större studier som tittar på kärlek, vänskap och brödraskap mellan ”svarta” och ”vita”. Och det är ju jätteviktigt i sydafrikansk litteratur, att förstå hur folk har tänkt på förhållanden över ”rasgränser” som inte präglas av sexuellt våld eller utnyttjande. Så jag valde att titta på hur förhållanden mellan ”svarta” och ”vita” skildras inom sydafrikansk litteratur innan apartheid just för att se hur man pratade om det innan det blev ett sådant vanligt tema i litteraturen.

På vilket sätt skildras kärleksrelationer mellan ”svarta” och ”vita” i sydafrikansk litteratur under den här perioden?

–Man skulle kunna säga att det finns två typer av verk. Det finns de författare som porträtterar en kärleksrelation över ”rasgränser” för att fördöma. Den här typen av böcker är explicit rasistiska och argumenterar uttryckligen för rashierarki, rassegregation och social darwinism. Sarah Gertrude Millin, som var en bästsäljande författare på 20–30-talet, har till exempel skrivit en bok som handlar om en misslyckad missionär som gifter sig med en kvinna från lokalbefolkningen, vilket sedan får katastrofala konsekvenser flera generationer framåt. Poängen med den här boken är att skildra ett förhållande över ”rasgränser” för att visa hur destruktivt det är. Det finns massor av den här typen av böcker, och det är inte särskilt rolig forskning att syssla med.

–Den andra typen av böcker är mer liberala, de argumenterar mot social darwinism och för att Sydafrikas framtid ligger antingen i att de olika ”raserna” måste lära sig att leva tillsammans, eller att ”rasgränserna” måste upplösas och att ”ras” inte existerar. Den här typen av böcker är lite ovanligare. En av de absolut mest kända av dessa är en bok av författaren William Plomer som publicerades på tjugotalet. Den handlar om en ”vit” man som har ett förhållande med ”svart” kvinna men som också har startat en förening för folk som vill arbeta över ”rasgränserna”. Och det var ramaskri när den publicerades för den ansågs så kontroversiell.

Vem är det som skriver de här böckerna?

–Det är främst ”vita” författare som skriver om detta under den här tidsperioden, och det är av flera anledningar. Dels är ”vita” mer besatta av idén om ”ras”, var gränserna går, och hur viktiga gränserna är; de är investerade i det koloniala projektet. Och så är det ju också främst ”vita” författare som har tillgång till att skriva och publicera sig under den här tidsperioden. De första engelskspråkiga romanerna av sydafrikanska ”svarta” män publicerades först på 1920/30-talet. Och den första romanen av en sydafrikansk ”svart” kvinna (som publicerades i Sydafrika), publicerades inte förrän på sjuttiotalet. Tillgången både till att kunna publicera sig och att ha pengar, tillfälle och tid att skriva var ju väldigt begränsad för ”svarta”. Även utbildningsmöjligheter var väldigt begränsade. Under tidigt 1900-tal var ”svarta” författare generellt sett väldigt beroende av missionsutbildning och missionspress. Och då var de var också tvungna att anpassa sig till både det formatet och den typen av moral som de publikationerna förespråkade.

–Det är viktigt att komma ihåg, att eftersom det främst var ”vita” författare som skrev dessa böcker så blir det ju en väldigt ensidig syn på ämnet. Oftast har de ”vita” karaktärer som huvudkaraktärer, och även om de inkluderar ”svarta” karaktärer så är det ju med den de ”vita” författarnas idé av vad en ”svart” karaktär skulle tänka och känna.

Varför är den här typen av forskning viktig?

–Det är viktigt att inte glömma bort historien och hur man tidigare har tänkt kring de här ämnena. Det här är en tematik som till viss del fortfarande behandlas i sydafrikansk litteratur även idag, och därför är det viktigt att förstå var den kommer ifrån, vad den har för bakgrund, hur den har utvecklats i litteraturen, och hur den hör ihop med kolonialismen och den historiska utvecklingen i landet.


 

*Ras är inte en biologisk realitet utan en social-kulturell (och under apartheid, politisk) konstruktion. Idéer om ras är komplicerade i Sydafrika, speciellt under apartheid då hela befolkningen delades in i bestämda raskategorier, förenklat ”svart”, ”vit” och en kategori som hette ”coloured”. Denna sista kategori är omtvistad och har sin egen historia i Sydafrika men man kan säga att den refererar till en ”mixed-race” eller ”mixad” bakgrund.


Läs mer: 

Last modified: 2021-09-10