Forskning i fokus: Cowboys och ranchliv i USA och Sverige

2020-08-31

Andrea Petitt är antropolog, doktor i landsbygdsutveckling och forskare vid Centrum för genusvetenskap. Hon är nyss hemkommen från Colorado, USA, där hon just avslutat ett årslångt fältarbete inom ramen för sitt VR-finansierade internationella postdok-projekt: ”Globala hästkulturer i omvandling: Nya genusrelationer influerade av Westernridning?” Här berättar Andrea om projektet, om vad hon kallar ”the multi-species-triad” - det vill säga (genusinfluerade) relationer mellan människa, häst och ko - om cowboys och etnografiskt arbete.

På en ranch i Colorado är kalvningssäsongen i full gång och genusforskaren Andrea Petitt hjälper till att bevaka de dräktiga kossorna dag som natt tillsammans med de två kvinnor – en mamma och en dotter – som äger ranchen. Andrea är där som etnograf för att följa jordbruksåret, och framför allt, hur man använder sig av hästar i rancharbetet.

Andrea Petitt
Andrea Petitt. Foto: privat.

Jordbruks-, boskaps- och hästintresset har funnits med länge. Andrea jobbade på en cattle station i Australien för att lära sig flytta kor till häst strax efter att hon skrivit sin kandidatuppsats i teoretisk filosofi; hon praktiserade också deltagande observation på en Kanadensisk ranch när hon läste sin Master på Université de Montréal, och baserade även sin Masteruppsats på en etnografisk studie av en annan ranch under kalvningssäsongen.

- Där fastnade jag i det här med etnografin, som jag är väldigt förtjust i som metod, och att bo och leva med människor och göra intervjuer. Och det blev också tydligt för mig där att det är det lantliga, det rurala, som jag är intresserad av, berättar Andrea.

Även under sin tid som doktorand var jordbruket centralt i hennes arbete, men denna gång med fokus på kvinnors deltagande i boskapsproduktion i Botswana och hur ägande av kor kan påverka genusrelationer.

- Att äga kor och vara involverad i boskapsproduktionen, det är en väldigt manlig sak i Botswana. Så jag tittade då på alla de här kvinnorna som egentligen inte finns, enligt många. Men statistiken visar att kvinnor då ägde ungefär en fjärdedel av den nationella hjorden, the national herd. Så det är ändå ganska många.

Studien antog ett intersektionellt perspektiv där Andrea tittade på hur bland annat genus, etnicitet och klass, i samspel med ägandeskap och boskapsproduktion, påverkade genusrelationerna.

- Man blir någon att räkna med om man har kor, och det här hänger såklart ihop med att kor inte bara är kor i Botswana, utan det är grunden för både den stora ekonomin och politiska relationer, förklarar Andrea och fortsätter:

- Det jag upptäckte var ju att relationen till kor var så viktig för hur man gör genus, hur man är kvinna, i samspel då med etnicitet och klass till exempel. Men alla kvinnor, med hjälp av kor kunde förändra genusrelationerna, på olika sätt.

I det nuvarande projektet återgår Andrea till att titta på västvärldens hästkulturer, med jordbruket, arbetshästen och boskapsskötsel i fokus. Andrea har observerat hur Westernridning och ranchdrift har blivit allt vanligare i Sverige på senare år och ville bland annat undersöka hur detta har påverkat svensk hästkultur.

- Det fascinerade mig att hästridning och hästsport har varit så feminiserat i Sverige – inte alltid såklart, men sedan hästintresset blev en hobby, kan man väl säga. Men sedan runt 2000 så har Westernridning i Sverige nästan exploderat, berättar hon.

Bild från fältarbete - till häst
Bild från fältarbete. Foto: Andrea Petitt.

- Hela Westernidén kommer ju från working cattle ranches och rodeo-traditioner i USA och det är ju så väldigt annorlunda kodat med mycket macho-maskuliniteter. Vi har ju cowboyen som den mest macho ikonen man nästan kan tänka sig i västvärlden. Och då tänkte jag, vad händer med genusrelationerna i ”hästtjejs-Sverige” när Westernridningen växer med sina cowboy-ikoner och idéer om fart och fläkt?

Autenticiteten och att ta inspiration just från USA är viktigt för många som håller på med Westernridning i Sverige, menar Andrea. Därför är det också viktigt att förstå den amerikanska kontexten.

- Det är viktigt att se vilka genusrelationer som vi bygger in i det här och vilka hästpraktiker som vi tänker oss kommer här från USA. Finns det några farhågor, finns det några positiva exempel att lyfta upp?

Bilden av Westernvärlden som en maskuliniserad värld och cowboyen som en typ av macho-ikon är några av de vanliga föreställningar som Andrea önskar nyansera mer, baserat på erfarenheterna från sitt fältarbete.

- En myt som jag vill slå hål på är bilden av ”vilda västern”. Visst har det väl funnits något sådant, men idag har du häst för att djuren blir lugnare, man kan flytta korna lugnt och tyst, ingen tappar bort sin kalv på vägen, du sitter högt och har bra överblick. Och bilden av cowboyen är mycket mer nyanserad än vad många tänker sig. Många av de viktigaste delarna i cowboyens sätt att vara handlar om finess, omhändertagande och att ha mjuk hand med djuren. Det är tuffa tag såklart, det är 8-10 timmar i sadeln, det är bara att göra jobbet. Och så finns det här pit yourself against the elements, utmana naturen – de maskuliniserade elementen finns. Men någon som till exempel är hårdhänt mot en häst förlorar cowboy-poäng så det bara skriker om det.

- Det finns så mycket annat där, det är inte bara macho, utan det är också mycket omhändertagande. Den tiden och energin som man lägger på att ta hand om de här djuren är helt otrolig – män som kvinnor. Inte minst under kalvningssäsong, då är det väldigt mycket pyssel. Så det är en kombination av omhändertagandet och att man är tuff och klarar av en del saker – inte macho nödvändigtvis – men att kunna och våga stå på sig inför stora djur.

- Sedan är det också många fler kvinnor som är aktiva inom detta område än vad man kanske tror, och kvinnor uppskattas lika väl som männen för deras kunskap. Det kan man lära sig av i Sverige, för det behöver inte vara manligt för att det ska vara autentiskt.

Bild från fältarbete
Foto: Andrea Petitt

Även kvinnor refereras till som cowboys, eftersom det är en typ av yrkestitel. Ordet cowgirl finns också men har en annan klang – det refererar ibland till en typ av showartist och för ibland även med sig vissa sexuella konnotationer, menar Andrea.

- Ordet cowboy är intressant, för det innehåller ju en arbetsbeskrivning. Man är anställd som cowboy. Jag jobbar ju här ett par dagar i veckan på grannranchen med en cowboy crew, och de är cowboys, de jobbar som cowboys, precis som man kan jobba som lärare eller vad som helst. Så det är ju en yrkestitel. Men frågar man någon om den ser sig själv som en riktig cowboy – ”are you a real cowboy?” – då är det inte många som kallar sig det, utan man kanske säger att man strävar efter att bli det, eller att man får fråga den personens medarbetare eller så. För att det är en väldigt hedervärd titel.  

Fältarbetet innebär en hel del tungt, fysiskt arbete och många timmar till häst eller att på annat sätt vara behjälplig på ranchen där Andrea bor. Men det är just den aspekten av etnografiskt arbete som hon också uppskattar så mycket:

- För att förstå vad ranchlivet innebär behöver en göra det fysiskt. Det är genom det kroppsliga deltagandet som en kan förstå dessa människa-djur relationer och dess kontext och värderingar på djupet. Och så är det ju dessutom så roligt att vara ute och få göra en sådan här embodied ethnography, att få se allt det här och bli förvånad över genusrelationer och människa-djurrelationer. Jag tycker att jag har den perfekta kombinationen av att få göra och se det här fysiska arbetet och utmaningarna och kunna översätta det till tankar och teorier – jag älskar ju kontraster – det är det bästa som finns.